Nvidia G-Sync vs AMD FreeSync: Vilken lösning för adaptiv uppdateringsfrekvens är bäst?

Nvidia och AMD är rivaler med en lång historia, och deras tekniker för adaptiv uppdateringsfrekvens har länge ställts mot varandra. I dag är valet enklare än någonsin: de flesta skärmar fungerar med båda. Här reder vi ut vad G-Sync och FreeSync faktiskt innebär, vilka nivåer som finns och vad du ska titta på när du köper skärm.

Nvidia och AMD är rivaler med en lång historia emellan sig, och kampen mellan deras tekniker för adaptiv uppdateringsfrekvens, G-Sync och FreeSync, var länge ett riktigt vägval för skärmköpare. Så är det inte längre. Marknaden har konvergerat kring öppna standarder, och de flesta gamingskärmar fungerar i dag med grafikkort från båda tillverkarna. Men namnen och certifieringsnivåerna lever kvar, så här går vi igenom vad de betyder.

Vad är adaptiv uppdateringsfrekvens?

Adaptiv uppdateringsfrekvens, ofta kallat VRR (variable refresh rate), innebär att skärmens uppdateringsfrekvens matchar den bildfrekvens som grafikkortet levererar i realtid. Resultatet är att du slipper screen tearing och att spelet känns jämnare och mer responsivt, även när bildfrekvensen varierar. Det är särskilt värdefullt i snabba spel som first person shooters, där varje millisekund räknas. Nvidias variant heter G-Sync och AMD:s heter FreeSync, och båda bygger i dag i grunden på samma öppna standard: VESA Adaptive-Sync.

Syftet med G-Sync och FreeSync: motverka screen tearing

Screen tearing är det problem som G-Sync och FreeSync löser. Det uppstår när grafikkortets bildfrekvens inte är synkroniserad med skärmens uppdateringsfrekvens, så att skärmen visar delar av två olika bilder samtidigt. Det syns som ett tydligt hack tvärs över bilden, särskilt vid snabba panoreringar.

Nvidias G-Sync

Nvidia var först ut med adaptiv uppdateringsfrekvens, och ursprungligen krävde G-Sync en dedikerad hårdvarumodul i skärmen som gjorde den runt tusenlappen dyrare. Den modellen har i praktiken spelat ut sin roll: dedikerade G-Sync-moduler har blivit ovanliga, och numera bygger även G-Sync-skärmar i regel på Adaptive-Sync. I dag finns G-Sync i flera nivåer. G-Sync Compatible är den absolut vanligaste och innebär att Nvidia testat och godkänt en Adaptive-Sync-skärm för felfri VRR. Fullvärdig G-Sync och G-Sync Ultimate ställer högre krav på bland annat frekvensomfång och HDR. Nyast är G-Sync Pulsar, som kombinerar VRR med bakgrundsbelysningsstrobning för maximal rörelseskärpa, en teknik för de mest tävlingsinriktade spelarna.

AMD:s FreeSync

FreeSync är AMD:s certifiering ovanpå den öppna standarden VESA Adaptive-Sync, och eftersom ingen dyr extramodul krävs har FreeSync alltid varit det budgetvänliga alternativet. Även FreeSync finns i tre nivåer. Vanliga FreeSync garanterar grundläggande VRR utan tearing. FreeSync Premium kräver dessutom minst 120 Hz samt LFC (Low Framerate Compensation), som håller VRR igång även när bildfrekvensen sjunker under skärmens lägsta frekvens. FreeSync Premium Pro lägger till krav på HDR-stöd med låg fördröjning. Alla AMD:s gamingkort stödjer FreeSync, och sedan flera år fungerar även Nvidias grafikkort utmärkt på FreeSync-skärmar.

G-Sync vs FreeSync: spelar valet någon roll i dag?

Kort svar: mycket mindre än förr. Eftersom båda teknikerna numera bygger på Adaptive-Sync fungerar de allra flesta gamingskärmar med både Nvidia- och AMD-kort, och många skärmar bär i dag båda certifieringarna samtidigt. I praktisk spelupplevelse är teknikerna likvärdiga. Det du faktiskt bör kontrollera är tre saker: att skärmen är certifierad av åtminstone en av tillverkarna (en certifiering är ett kvitto på att VRR testats ordentligt), att den stödjer LFC så att VRR fungerar även vid låga bildfrekvenser, samt vilket frekvensomfång VRR täcker. Ett brett omfång, till exempel 48 till 240 Hz, är värt mer än vilken logotyp som sitter på kartongen.

Värt att nämna är också att VRR inte längre är exklusivt för PC. HDMI 2.1 har inbyggt VRR-stöd, vilket både PlayStation 5 och Xbox Series X/S använder. Ska skärmen även användas med konsol bör du alltså kontrollera att den stödjer VRR över HDMI 2.1.

V-Sync

V-Sync är den äldre mjukvarulösningen som används när skärmen saknar stöd för adaptiv uppdateringsfrekvens. Den löser visserligen screen tearing, men till priset av ökad input lag och hackigt bildflöde när bildfrekvensen sjunker. Med tanke på att i stort sett alla moderna gamingskärmar stödjer Adaptive-Sync finns det sällan någon anledning att förlita sig på enbart V-Sync i dag.

Köpa gamingskärm

Ska du köpa gamingskärm behöver du alltså inte längre välja lag utifrån VRR-stödet, det viktiga är att skärmen har en ordentlig certifiering och LFC. Lägg i stället krutet på de faktorer som verkligen avgör upplevelsen: uppdateringsfrekvens, upplösning och paneltyp. Läs mer om allt detta i vår stora köpguide för gamingskärmar.