Nvidia och AMD är rivaler med en lång historia emellan sig. Kampen mellan deras tekniker för adaptiv uppdateringsfrekvens, G-Sync och FreeSync, var länge ett riktigt vägval för skärmköpare. Så är det inte längre. Marknaden har konvergerat kring öppna standarder, och de flesta gamingskärmar fungerar i dag med grafikkort från båda tillverkarna. Men namnen och certifieringsnivåerna lever kvar, så här går vi igenom vad de betyder.
Vad är adaptiv uppdateringsfrekvens?
Adaptiv uppdateringsfrekvens, ofta kallat VRR (variable refresh rate), innebär att skärmens uppdateringsfrekvens matchar den bildfrekvens som grafikkortet levererar i realtid. Du slipper screen tearing, och spelet känns jämnare och mer responsivt även när bildfrekvensen varierar. Det är särskilt värdefullt i snabba spel som first person shooters, där varje millisekund räknas. Nvidias variant heter G-Sync och AMD:s heter FreeSync. Båda bygger i dag på samma öppna standard: VESA Adaptive-Sync.
Syftet med G-Sync och FreeSync: motverka screen tearing
Screen tearing är det problem som G-Sync och FreeSync löser. Det uppstår när grafikkortets bildfrekvens inte är synkroniserad med skärmens uppdateringsfrekvens, så att skärmen visar delar av två olika bilder samtidigt. Det syns som ett tydligt hack tvärs över bilden, särskilt vid snabba panoreringar.
Nvidias G-Sync
Nvidia var först ut med adaptiv uppdateringsfrekvens. Ursprungligen krävde G-Sync en dedikerad hårdvarumodul i skärmen, som gjorde den runt tusenlappen dyrare. Den modellen har i praktiken spelat ut sin roll: dedikerade G-Sync-moduler har blivit ovanliga. Numera bygger även G-Sync-skärmar i regel på Adaptive-Sync. I dag finns G-Sync i flera nivåer. G-Sync Compatible är den vanligaste och innebär att Nvidia testat och godkänt en Adaptive-Sync-skärm för felfri VRR. Fullvärdig G-Sync och G-Sync Ultimate ställer högre krav på bland annat frekvensomfång och HDR. Nyast är G-Sync Pulsar, som kombinerar VRR med bakgrundsbelysningsstrobning för maximal rörelseskärpa, en teknik för de mest tävlingsinriktade spelarna.
AMD:s FreeSync
FreeSync är AMD:s certifiering ovanpå den öppna standarden VESA Adaptive-Sync. Skärmen behöver ingen dyr extramodul, och därför har FreeSync alltid varit det budgetvänliga alternativet. Även FreeSync finns i tre nivåer. Vanliga FreeSync garanterar grundläggande VRR utan tearing. FreeSync Premium kräver dessutom minst 120 Hz samt LFC (Low Framerate Compensation), som håller VRR igång även när bildfrekvensen sjunker under skärmens lägsta frekvens. FreeSync Premium Pro lägger till krav på HDR-stöd med låg fördröjning. Alla AMD:s gamingkort stödjer FreeSync, och sedan flera år fungerar även Nvidias grafikkort utmärkt på FreeSync-skärmar.
G-Sync vs FreeSync: spelar valet någon roll i dag?
Kort svar: mycket mindre än förr. Eftersom båda teknikerna numera bygger på Adaptive-Sync fungerar de allra flesta gamingskärmar med både Nvidia- och AMD-kort. Många skärmar bär i dag båda certifieringarna samtidigt. I praktisk spelupplevelse är teknikerna likvärdiga. Kontrollera i stället tre saker. Skärmen ska vara certifierad av åtminstone en av tillverkarna, eftersom en certifiering är ett kvitto på att VRR testats ordentligt. Den ska stödja LFC, så att VRR fungerar även vid låga bildfrekvenser. Kolla också vilket frekvensomfång VRR täcker. Ett brett omfång, till exempel 48 till 240 Hz, är värt mer än vilken logotyp som sitter på kartongen.
Värt att nämna är också att VRR inte längre är exklusivt för PC. HDMI 2.1 har inbyggt VRR-stöd, vilket både PlayStation 5 och Xbox Series X/S använder. Ska du även använda skärmen med konsol bör du alltså kontrollera att den stödjer VRR över HDMI 2.1.
V-Sync
V-Sync är den äldre mjukvarulösningen för skärmar som saknar stöd för adaptiv uppdateringsfrekvens. Den löser visserligen screen tearing, men till priset av ökad input lag och hackigt bildflöde när bildfrekvensen sjunker. I stort sett alla moderna gamingskärmar stödjer Adaptive-Sync. Därför finns det sällan anledning att förlita sig på enbart V-Sync i dag.
Köpa gamingskärm
Ska du köpa gamingskärm behöver du alltså inte längre välja lag utifrån VRR-stödet. Det viktiga är att skärmen har en ordentlig certifiering och LFC. Lägg i stället krutet på de faktorer som verkligen avgör upplevelsen: uppdateringsfrekvens, upplösning och paneltyp. Läs mer om allt detta i vår stora köpguide för gamingskärmar. Och eftersom VRR bara jämnar ut den bildfrekvens grafikkortet faktiskt levererar spelar datorn minst lika stor roll. Våra rekommenderade byggen hittar du i guiden om bästa gamingdatorn.
Vanliga frågor om G-Sync och FreeSync
Fungerar en FreeSync-skärm med ett Nvidia-grafikkort?
Ja. Sedan flera år tillbaka fungerar Nvidias grafikkort utmärkt på FreeSync-skärmar, eftersom båda teknikerna numera bygger på den öppna standarden Adaptive-Sync. Många skärmar bär dessutom båda certifieringarna samtidigt.
Vad är LFC och varför spelar det roll?
LFC, Low Framerate Compensation, håller igång den adaptiva uppdateringsfrekvensen även när bildfrekvensen sjunker under skärmens lägsta frekvens. Utan LFC återkommer hack och tearing precis i de lägen där du behöver hjälpen mest. Det är en av de viktigaste sakerna att kontrollera, oavsett vilken logotyp som sitter på kartongen.
Fungerar adaptiv uppdateringsfrekvens till PlayStation 5 och Xbox?
Ja. HDMI 2.1 har inbyggt VRR-stöd som både PlayStation 5 och Xbox Series X/S använder. Ska skärmen användas till konsol behöver du alltså kontrollera att den stödjer VRR över HDMI 2.1 utöver DisplayPort.
Behöver jag V-Sync om skärmen har G-Sync eller FreeSync?
Nej. V-Sync är den äldre mjukvarulösningen för skärmar utan adaptiv uppdateringsfrekvens, och den kostar input lag och ger hackigt bildflöde när bildfrekvensen sjunker. Har skärmen fungerande VRR med LFC finns det sällan anledning att förlita sig på enbart V-Sync.
